Book Review: Twilight
Twilight handlar, i kort, om den avarage looking Bella Swan (men otroligt snygg på samma gång eftersom alla verkar bli kära i henne) som flyttar till det regniga och molniga Forks. Men det finns mer än regn och otrevliga personer som vågar försöka vara snälla och vara hennes kompis! Mitt i alltihopa finns den väldigt väldigt väldigt väldigt några mer väldigt och ett par till väldigt efter det snygg kille som heter Edward. Han är inte bara otroligt, underbart och fantastiskt vacker men han är också.... en vampyr! Och inte vilken vampyr som helst, nej, Edward glittrar i solen. Han är en vegetarian också, såklart, och äter inte människor för god forbid att det skulle vara något fel på Edward! Nej nej, Edward är perfekt och det är Bella också (förutom att hon är klumpig såklart, men det anses bara som sött i böckerna) vilket är vad som gör allt så otroligt underbart fantastiskt romantisk.
Trippla alla adjektiv jag har använt så har du de första kapitlerna av Twilight. Meyer beskriver Edward på varenda sida känns det som, han är angelic, gorgeous, this, that, sparkly och jag kan fortsätta så här i ett par fyra hundra sidor, men I think you get the point. Om du inte gissat det än, så blir Edward och Bella kära och sen.... ja sen går det en massa tid när han vill äta henne men gör det inte för han älskar henne oh så mycket även fast de känt varandra i vadå, tre minuter?, och sen KABOM out of nowhere medans the spelar vampyr-baseball kommer ett par elaka vampyrer - de här vampyrerna är inte lika sparkly och snygga som Edward och hans adoptiv syskon though - som OCKSÅ vill äta Bella! Oh noes!
Jag vill inte förstöra slutet för er lyckostar som inte wasted your time and read the book, eftersom det inte alls är predictable eller nåt. Men bered dig på att läsa om hur otroligt begåvad och underbar och fantastisk Edward är, hur otroligt tråkig och plain Bella är (men igen, alla blir kära i henne ändå) och glöm inte bort glittrande i solen. Det är en väldigt viktig del av den här boken, för annars skulle de bara vara otroligt vackra och supersnabba och super starka och super perfekta vampyrer. I andra ord, boken sög.
Trippla alla adjektiv jag har använt så har du de första kapitlerna av Twilight. Meyer beskriver Edward på varenda sida känns det som, han är angelic, gorgeous, this, that, sparkly och jag kan fortsätta så här i ett par fyra hundra sidor, men I think you get the point. Om du inte gissat det än, så blir Edward och Bella kära och sen.... ja sen går det en massa tid när han vill äta henne men gör det inte för han älskar henne oh så mycket även fast de känt varandra i vadå, tre minuter?, och sen KABOM out of nowhere medans the spelar vampyr-baseball kommer ett par elaka vampyrer - de här vampyrerna är inte lika sparkly och snygga som Edward och hans adoptiv syskon though - som OCKSÅ vill äta Bella! Oh noes!
Jag vill inte förstöra slutet för er lyckostar som inte wasted your time and read the book, eftersom det inte alls är predictable eller nåt. Men bered dig på att läsa om hur otroligt begåvad och underbar och fantastisk Edward är, hur otroligt tråkig och plain Bella är (men igen, alla blir kära i henne ändå) och glöm inte bort glittrande i solen. Det är en väldigt viktig del av den här boken, för annars skulle de bara vara otroligt vackra och supersnabba och super starka och super perfekta vampyrer. I andra ord, boken sög.
Kommentarer
Trackback
